{"id":443621,"date":"2018-06-21T13:08:00","date_gmt":"2018-06-21T13:08:00","guid":{"rendered":"https:\/\/www.automotorsport.se\/automotorsport\/2018\/06\/21\/matt-damon-far-huvudrollen-som-carroll-shelby-i-bilfilmen-ord-vs-ferrari\/"},"modified":"2018-06-21T14:37:47","modified_gmt":"2018-06-21T14:37:47","slug":"matt-damon-far-huvudrollen-som-carroll-shelby-i-bilfilmen-ord-vs-ferrari","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.automotorsport.se\/nyheter\/matt-damon-far-huvudrollen-som-carroll-shelby-i-bilfilmen-ord-vs-ferrari\/","title":{"rendered":"Matt Damon spelar Carroll Shelby i filmen \u201dFord vs Ferrari\u201d"},"content":{"rendered":"

Redan f\u00f6r fem \u00e5r sedan<\/strong> kunde vi ber\u00e4tta om\u00a0filmatiseringen av boken ”Go Like Hell: Ford, Ferrari, and Their Battle for Speed and Glory at Le Mans”. D\u00e5 skulle Tom Cruise spela huvudrollen som Carroll Shelby<\/a> men han har blivit ersatt av en annan actionsk\u00e5despelare \u2013 Matt Damon.<\/p>\n

Matt Damon f\u00e5r s\u00e4llskap av Christian Bale, som ska ta rollen som brittiska t\u00e4vlingsf\u00f6raren Ken Miles. Titeln ”Ford vs Ferrari” \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt bara ett arbetsnamn. James Mangold ska producera filmen och han har tidigare gjort ”Walk the Line”, ”The Wolverine” och ”Logan”.<\/p>\n

Manus till filmen<\/strong> blir en frist\u00e5ende historia. Filmbolaget 20th Century Fox hade ursprungligen r\u00e4ttigheterna till f\u00f6rfattaren och journalisten A.J. Baimes bok ”Go Like Hell: Ford, Ferrari, and Their Battle for Speed and Glory at Le Mans”. Men de r\u00e4ttigheterna har tagits \u00f6ver av Legendary Entertainment som ska anv\u00e4nda boken f\u00f6r att skapa en TV-serie.<\/p>\n

Varf\u00f6r var Ferrari och Ford s\u00e5dana f\u00f6rbittrade fiender p\u00e5 60-talets racingbanor? Vi f\u00e5r vrida klockan till b\u00f6rjan av 60-talet. Grundaren Enzo Ferrari hade hela sitt hj\u00e4rta i racingen och f\u00f6rs\u00e4ljningen av gatbilarna gick knackigt, Ferrari var i akut behov av finansiellt st\u00f6d och s\u00f6kte en partner med rej\u00e4l pl\u00e5nbok. Enzos id\u00e9 var att s\u00e4lja Ferraris personbilstillverkning och forts\u00e4tta med racingen i ett separat bolag.<\/p>\n

I februari 1963 fick<\/strong> Fords europeiska huvudkontor ett brev d\u00e4r Enzo Ferrari ber\u00e4ttade att f\u00f6retaget var till salu och han g\u00e4rna s\u00e5g Ford som den nya \u00e4garen. Tre m\u00e5nader senare var ett avtal klart och Fords delegation anl\u00e4nde till Maranello f\u00f6r att skriva p\u00e5 papperna. Men ryktena om f\u00f6rs\u00e4ljningen hade lett till ett ramaskri i den italienska pressen och Enzo Ferrari v\u00e4grade skriva p\u00e5. Ist\u00e4llet v\u00e4nde man sig till Fiat f\u00f6r att f\u00e5 ekonomiskt st\u00f6d.<\/p>\n

Ford dynamiska chef Henry Ford II (sonson till grundaren Henry Ford) blev topp tunnor rasande och s\u00e5g Enzos agerande som en personlig f\u00f6rol\u00e4mpning:<\/p>\n

”Alright,” sa Henry Ford II,<\/strong> ”We’ll beat his ass. We’re going to race him.” (\u00d6versatt: Ok, vi ska piska skiten ur honom. Vi ska t\u00e4vla mot honom).<\/p>\n

Det st\u00e4lle d\u00e4r Ferrari skulle f\u00f6rol\u00e4mpas mest och b\u00e4st var f\u00f6rst\u00e5s 24-timmarsloppet p\u00e5 Le Mans. Ferrari hade vunnit sitt f\u00f6rsta lopp p\u00e5 Le Mans redan 1949 och vann igen 1954, 1958, 1960, 1961, 1962 och 1963 \u2013 d\u00e5 tog man f\u00f6r \u00f6vrigt de sex f\u00f6rsta platserna i prislistan.<\/p>\n

I juli 1963 h\u00e5ller<\/strong> Fords f\u00f6retagsledning ett m\u00f6te d\u00e4r planerna p\u00e5 en ny motorsportavdelning, ”Ford Advanced Vehicles”, skissas upp. ”Spioner” fr\u00e5n Ford har varit p\u00e5 plats i Le Mans och sett hur Ferrari vunnit \u00e4nnu en g\u00e5ng. Det st\u00e5r klar att man beh\u00f6ver en mycket speciell t\u00e4vlingsbil med racetempo \u00f6ver 320 km\/h och f\u00f6rm\u00e5gan k\u00f6ras i de hastigheterna under 24 timmar. I praktiken l\u00e4mnar Fords ledning \u00f6ver checkboksh\u00e4ftet till raceavdelningen som sj\u00e4lv f\u00e5r fylla i siffrorna \u2013 kosta vad det kosta vill, Ferraris rumpa skulle piskas!<\/p>\n

Fords m\u00e5l var att vinna Le Mans redan 1964 och i all hast utvecklades en bil i Storbritannien tillsammans med Lola och flera namnkunniga talanger fr\u00e5n motorsporten. Men den helt nya Ford GT40 hade en m\u00e4ngd barnsjukdomar, var instabil i h\u00f6ga hastigheter och br\u00f6t 24-timmarsloppet i Le Mans. Ferrari vann, \u00e4nnu en g\u00e5ng. Ytterligare tv\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k 1964, p\u00e5 N\u00fcrburgring och Reims, blev misslyckade.<\/p>\n

F\u00f6r att lyckas med<\/strong> uppdraget samlade Ford all kompetens som fanns i USA och England. Carroll Shelby var en av dessa och han hade lyckats skapa en konkurrenskraftig racebil n\u00e4r han gifte ihop den brittiska AC Cobra med Fords smallblock-V8. Carroll Shelby, som sj\u00e4lv vunnit Le Mans 1959 i en Aston Martin och \u00e4ven t\u00e4vlat p\u00e5 Le Mans med sin Cobror, beh\u00f6vdes i Fords team och han ”anst\u00e4lldes” p\u00e5 h\u00f6sten 1964.<\/p>\n

Carroll Shelby var inte sv\u00e5r<\/strong> att \u00f6vertala. Han hade sedan flera \u00e5r ett horn i sidan till Enzo Ferrari, eftersom han ans\u00e5g att den italienska patriarken var v\u00e5rdsl\u00f6s med s\u00e4kerheten \u2013 n\u00e5got som kostat flera f\u00f6rare livet. Enzo hade vid upprepade tillf\u00e4llen f\u00f6rs\u00f6kt locka \u00f6ver Carroll som f\u00f6rare men alltid f\u00e5tt nobben av den envise amerikanen.<\/p>\n

Carroll Shelby ledde teamet och hans f\u00f6rsta \u00e5tg\u00e4rd efter flopp\u00e5ret 1964 var att byta ut 4,2-liters V8:an mot Fords m\u00e4ktiga ”427:a” p\u00e5 7,0 liter. Det var ett steg i r\u00e4tt riktning och i b\u00f6rjan av 1965 fick Ford GT40 sin f\u00f6rsta vinst, p\u00e5 24-timmars i Daytona, med Ken Miles och Lloyd Ruby vid ratten. N\u00e4sta t\u00e4vling var p\u00e5 Sebring, d\u00e4r man tog pallplats. Men resten av \u00e5ret blev en katastrof, inklusive 24-timmars p\u00e5 Le Mans d\u00e4r alla fem Ford GT40 som deltog br\u00f6t t\u00e4vlingen med tekniska bekymmer. Ferrari vann igen, p\u00e5 Le Mans, f\u00f6r nionde g\u00e5ngen. Och sista, skulle det visa sig\u2026<\/p>\n

Till s\u00e4songen 1966<\/strong> hade Carroll Shelbys team \u00f6kat effekten i 427:an och \u00e4ntligen fick man till b\u00e5de aerodynamik, chassi och tillf\u00f6rlitlighet. Den stora 427 V8:an testades i 48-timmars intervall i motorbromsb\u00e4nk d\u00e4r man hade skapat en ”Le Mans cykel”. Vid f\u00f6rsta racet p\u00e5 Daytona krossade Ford GT40 allt motst\u00e5nd och vann en 1-2-3 seger.<\/p>\n

\u00c4ven under 24-timmars p\u00e5 Le Mans 1966 var Ford GT40 fullst\u00e4ndigt \u00f6verl\u00e4gsna. Ferrari-bilarna k\u00f6rde bort sig under en regnig natt och p\u00e5 s\u00f6ndagsmorgonen beordrade Fords f\u00f6retagsledning att bilarna skulle s\u00e4nka tempot f\u00f6r att inte \u00e4ventyra den historiska segern. Man best\u00e4mde \u00e4ven att Bruce McLaren och Cris Amon skulle vinna racet \u2013 vilket gjorde Ken Miles vansinnig, d\u00e5 han hade velat k\u00f6ra racetempo hela t\u00e4vlingen f\u00f6r att se vem som var snabbast.<\/p>\n

Ford fick allts\u00e5 sin h\u00e4mnd, tack vare hj\u00e4lpen fr\u00e5n Carroll Shelby. Den full\u00e4ndade Ford GT40 vann sin f\u00f6rsta seger p\u00e5 Le Mans 1966 och bara f\u00f6r att visa att det inte var n\u00e5gon tillf\u00e4llighet kom teamet Shelby-American Inc tillbaka \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5 och vann en g\u00e5ng till.<\/p>\n

Brittiska J.W. Automotive Engineering<\/strong> fortsatte att t\u00e4vla med Ford GT40 och vann ytterligare tv\u00e5 \u00e5r, 1968 och 1969. D\u00e4refter tog den oslagbara Porsche 917 \u00f6ver sportvagnsracingen och konkurrerade ut den vid det h\u00e4r laget f\u00f6r\u00e5ldrade Ford GT40.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\n\t\"Matt
Carroll Shelby i dep\u00e5n, 20 juni i Le Mans 1965. Tyv\u00e4rr \u00e4nnu en flopp d\u00e4r samtliga Ford GT40 br\u00f6t t\u00e4vlingen. Foto Bernard Cahier\/Getty Images.<\/figcaption><\/figure>\n
\n\t\"Matt
Daytona 24-timmars i februari 1965 blev f\u00f6rsta succ\u00e9n f\u00f6r Ford GT40. Till v\u00e4nster Ken Miles, sittande p\u00e5 bilen Carroll Shelby och till h\u00f6ger Lloyd Ruby. Foto ISC Images & Archives via Getty Images.<\/figcaption><\/figure>\n
\n\t\"Matt
F\u00e4rgbilden \u00e4r h\u00e4mtad fr\u00e5n Le Mans 1966, som k\u00f6rdes 18\u201319 juni. Bilden \u00e4r fr\u00e5n l\u00f6rdagen d\u00e5 tre Ford GT40 tagit ledningen. Den ledande GT40 tillh\u00f6r Ford France och k\u00f6rdes av Guy Ligier och Bob Grossman, som senare br\u00f6t t\u00e4vlingen. Foto Klemantaski Collection\/Getty Images.<\/figcaption><\/figure>\n
\n\t\"Matt
Precis som alla racingbilar utvecklades Ford GT40 hela tiden. H\u00e4r st\u00e5r Carroll Shelby bredvid GT40 Mk IV fr\u00e5n 1967 som hade samma 427 cui V8 som fjol\u00e5rsvinnande Mk II, men i \u00f6vrigt var v\u00e4ldigt annorlunda. GT40 Mk IV hade bland annat en tung s\u00e4kerhetsb\u00e5ge som Dan Gurney klagade bittert \u00f6ver, men som sannolikt r\u00e4ddade livet p\u00e5 Mario Andretti n\u00e4r han kraschade under 24-timmars p\u00e5 Le Mans 1967.<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ford och Ferrari var bittra fiender p\u00e5 60-talet och det var p\u00e5 Le Mans som striden stod. Nu skildras kampen i b\u00e5de en film och en TV-serie.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":825072,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"ep_exclude_from_search":false,"footnotes":""},"categories":[577],"tags":[47,107,9,95],"credited-editor":[2214],"class_list":["post-443621","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-nyheter","tag-ferrari","tag-ford","tag-kuriosa","tag-motorhistoria","credited-editor-par-brandt"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/443621","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=443621"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/443621\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/825072"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=443621"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=443621"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=443621"},{"taxonomy":"credited-editor","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.automotorsport.se\/wp-json\/wp\/v2\/credited-editor?post=443621"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}